Men när spelar man en platta med 18 rockiga rökare, som låter som om de var inspelade i en primitiv studio 1959? Någon producent anges inte, men det verkar som om någon har strävat efter ett slafsigt och skitigt ljud, förmodligen för att få fram en gammaldags ljudbild. Jag hade hellre velat höra bandet i 2000-talets dynamiska och kristallklara ljudbilder. Jag vet ju att plattan är inspelad i modern tid. Varför kan den inte få låta ny och fräsch?
Men det kvittar ju vad jag tycker och i grunden är det naturligtvis en platta att ha kul med på nästa hippa i gillestugan.www.rootsy.nu
Utländska recensioner av 'EVIL TIMES' (gå till svenska)
Detta är en av sådan där CD-skiva som gör dig lycklig, får dig att dansa, får dig att le och svänga höfterna. Om du är stor beundrare av traditionelll "hillbilly", så är bandnamnet vilseledande, denna cd har ingenting att göra med "hillbilly" musik!
Skivomslaget lovar "18 Red Hot Tracks" [18 glödheta spår], och det är ingen överdrivt! Alla 18 låtar motsvarar innehållsdeklarationen! Och alla av dem är strålande svängiga rocklåtar, med läckra insatser på framför allt munspel och piano, det hela varvas med lite lugnare rhythm&blues kompositioner.
13 låtar på den här inspelningen är original. även vissa "gäster" måste nämnas - Darrin Mazzilini, amerikansk låtskrivare, som kom till Sverige och blev så
imponerad av bandet och inspirerades till att skriva låtar åt bandet, och två finns med på "Evil Times".
Vad, förutom det proffsiga musikaliska insatser och behagliga röster från sångarna (Andres och Richard), gör denna cd så speciellt? En tjej. Gäst
sångerska
(förutom gäng musiker som var inbjudna att spela här och där)
på hela tre låtar - Karin Johansson - får rhythm&blues att låta rivigt och sensuellt! Bra röst och passar otroligt bra ihop med bandet ... eller är
det här bandet så proffsigt att de att de kan kompa vem som helst så läckert och följsamt? Underbart!
För att göra skivan full rättvisa, måste jag tillägga att det också bjuds på tre livelåtar (jajamän, och en av dem är en pianoinstrumental) och den sista - ett bonusspår för att ge er extra energi och påminna er hur koola Unkool Hillbilies är!
Ge dem en chans och du kommer njuta av det lika mycket som jag gjorde!
Kitty,www.rockabillybash.com
Från Sverige kommer The Unkool Hillbillies! Ett band som har visat sig vara otroligt uppskattat i barer, pubar, honky tonks och diverse platser! Vi fick vänta ungefär fyra år
nya albumet "Evil Times", men tro mig det var värt varje minut!
Ljudbilden har ändrats något, liksom besättningen, men Unkool hillbillies rockar fortfarande enormt med sin briljanta blandning av rock&roll, Jive, rockabilly och swing.
Arton låtar fulla av skitig rockabilly är vad nya "Evil Times" handlar om! En majoritet av dessa arton spår är egenhändigt komponerade av bandet, så detta handlar definitivt
fortfarande om ett nyskapande originalband!
Några extra intressanta låtar är Just Your Fool, Another Day Another Lie - och så gott som varje låt på albumet. En extra rolig krydda är hyllningslåten till Linda Lee,
den bortglömda och underskattade skådespelerska som en gång spelade stålflickan.
För att understryka att The Unkool Hillbillies är ett se en live-band, finns tre live-spår med samt en extra outgiven låt som bonusspår! Coolt som tusan!
Mr Blue Boogie, www.billybop.be
Sannerligen är det många rockare inblandade i den här explosiva svenska uppfriskande blandningen av vintage rock'n'roll och rhythm&blues. Men det är Anders Umegård (sång/piano)
och Richard Andersson (sång/munspel) som är kärnan och står för huvuddelen av sången och låtskrivandet.
Ännu ett steg framåt för ett redan etablerat band. Bästa spår: Blisters (live) och Sarah.The Rockabilly Magazine, USA
Sex år har gått sedan vi skrev om Uppsala-bandet sist. (2005-plattan Unkool&Proud kom medan ROCK hade utgivningsuppehåll). Och jämfört med Right To Rumble
är detta en mycket proffsigare produktion. Vi snackar fortfarande pianorockn'roll, men med nye gitarristen Stefan Asplund får gitarren större utrymme
och The Unkool Hillbillies är nu mycket tuffare än vad t.ex. Fabulous Thunderbirds varit på många år. Detta är bluesrock, boogie och rock'n'roll i den form
vi gillar bäst.
Vi serveras 18 spår som är kryddade med en och annan cover-låt, t.ex. en driven version av I Aint Mad At You (Smith, Vincent) och en fartig live-version av
Hank Ballards Tore Up inspelade på hemmaplan, klubben Stampen i Stockholm. Elmore James It Hurts Me Too är ganska uttjatad, men med gästsångerskan Karin Johansson
klarar de likväl av att ge den nytt liv. Och det sugande boggiedrivet i Just Your Fool med det läckra gitarrsolot är en av många höjdpunkter. Party!ROCK, Norge
Som en värdig uppföljare tll 'Right To Rumble' (se NDT 245) och 'Unkool and Proud!' (NDT 271) släpper stenhårda Unkool Hillbillies
loss en ny samling explosiv pianopangande rock'n'roll.
CD:n får en flygande start med Dangling On A String - an låt som specialskrivits till bandet av kalifornienbaserade låtskrivaren
Darrin Mazzlilli efter att han trärffat dem [bandet] på besök i Sverige. I samma anda som 'Honky Tonkin Hardwood Floor', behåller Dangling On A String,
med fantastiska piano- och saxsolon, en brännande glöd och nerv genom hela framförandet. Darrin's andra skräddarsydda låt för albumet, Jump Start My Hear, fångar
också bandets karaktär i form av otyglad rock'n'roll.
Lika engagerade är bandets uppfriskande om än respektlösa versioner av I Aint Mad At You och Rock Ths Joint som ytterligare förhöjer CD:n.
Gästsångerskan Karin Johansson är en riktig överraskning, med en makalös version av Elmore James' It Hurts Me Too. Karin imponerar vidare med en suveränt rivig
You're The One och avslutar med lunkande Dirty Man. Enligt uppgift har Karin släppt en svensk skiva med rock'n'roll [Dubbelgänget: Puss och Kram] och om den är
i närheten av det här måste den vara enastående.
Evil Times är en njutbar CD, tre spår är inspelade i Unkool-gängets gängse hemmascen, jazzklubben Stampen i Stockholm. Den egna countryrocklåteen Blisters,
klassikern Tore Up och Anders Umegårds extranummer, Stampen Boogie ger en upplivad avslutning på skivan. Now Dig This, England
The Unkool Hillbillies är en kraftfullt svenskt rotrockband som använder annat än Hillbilly
att få dig på dansgolvet. Mäktig Rock'n'Roll med munspel, pumpande piano
och emellanåt en svängig saxofon - Blues, Jumpin 'swing och rockabilly som andas en aning
Nick Lowe och Dave Edmunds rotrock - som ommer att slå till dig baklänges som träffad av en slägga.
Två sessioner producerade ett 18 låtar starkt album med i huvudsak eget material som nästan briserar
av energi. Det är den boogiegrooviga I'll Do My Best, den glödheta Dangling On A String, och Texasbluesen
Sarah. Wake Up håller vad den lovar och Just Your Fool är en fin Little Waltercover.
Rock This Joint är en äkta Jump Blues. Den enda riktigt långsamma låten sjungs av efterlängtade
kvinnliga sångerskan Karin (Elmore James It Hurts Me Too) och hon är ännu hetare i
snabba boogierocklåten You're The One och fräsiga egna låten Dirty Man - tänk George Thorogood.
Tre nummer är livespår i vilka The Unkool Hillbillies stormar igenom Tore Up
(Hank Ballard, Sleey LaBeef) och en härlig solo-piano boogie kallad Stampen Boogie
Musikerna är bra (jag älskar pianot!), Sångarna helt okej, det låter lite kaotisk brutalt och mixningen
skulle kunna göras annorlunda - men alltnog är EVIL TIIMES rolig hela vägen och en rejäl engergikick.Blue Suede News, USA
Detta är tredje och mycket omfattande (18 spår, varav tre live) av bandet som består av
Anders Umegård (piano, sång), Richard andersson (munspel, sång),
Stefan Asplund (elgitarr), Mats Brobäck (trummor), Raimo Oxhammar (bas) och inte minst
Karin Johansson på tre spår.
Då jag inte hört de två föregående vet jag inte om de befunnit sig på samma nivå hela
tiden eller inte. Här är i vilket fall som helst ett fin blandning av en dos rockande,
jump- och Rhythm&Blues (Just Your Fool, Rock This Joint) en dos bluesig ballad med
swamp-känsla (It Hurts Me Too), en sked boogie (Stampen Boogie) och en aning
Tex (Blisters) samt flera doser glödhet rock'n'roll (You're The One eller
Lousina Jerry Lee Lewis (Dangling On A String, Another Day Another Lie, Evil Times,
Tore Up) eller lite New Orleansk krydda (Sarah, Wake Up, I'm Not Mad At You, I'll Do My Best)
tack vare Anders piano och de två inbjudna saxofonern kan vi lugnt påstå att det här bandet
sticker ut ordentligt från mängden i dagens utbud av rockabilly och rhythm&blues, de har klassisk
rock'n'roll som varumärke med flera förgreningar och starka egna kompositoner. En fullträff. Blues Mag, Frankrike
Det finns inget un-cool om den här nya utgåvan. Ett högaktuellt, rockigt band från Sverige. Rock'n'roll, Rockabilly & Rhythm 'n' Blues. Deras bästa och mest varierade album hittills! 18 bra låtar och en mycket Kool Digi-pak design. rootscd.com
Var du än är i landet, om du på något sätt är involverad i någon roots/blues festival eller ordnar konserter, och om du brinner för musik - ber vi dig att snarast möjligt
kontakta The Unkool Hillbillies. Störtskön rock&roll, jiving rockabilly och rhythm&blues med boogie woogie piano, skitigt munspel och stilsäkert gitarrspel ... bara en adress att lägga på minnet info@unkool.se.
Richard Andersson (munspel & sång), Anders Umegård (sång, akustiskt piano eller Roland FP3), Stefan Asplund (Fender Telecaster), Mats Brobäck (körsbärsrött trumset) Raimo Oxhammar Raimo (elbas/ståbas) bildar sedan 2002 The Unkool Hillbillies och
nu med albumet "Evil Times " och stödda av Rootsville kommer de inom kort att tillsammans med ABBA, Volvo, IKEA, H & M och knäckebröd räknas till Sveriges mest framgångsrika exportprodukter.
Efter de tidigare skivorna Right To Rumble ('03) och Unkool and Proud ('05), kommer man nu med albumet EVIL TIMES, och räkna med temperaturen i musikklubbar och dansbanor kommer att stiga och närma sig kokpunkten.
Totalt 18 glödheta spår med amerikanske låtskrivaren Darrin Mazzilli bakom öppningsspåret Dangling On A String och Jump Start My Heart som tillsammans med underbara I Aint Mad At You (H. Smith / J. Vincent) och
Just Your Fool (W . Jacobs)
sticker ut lite extra bland det i övrigt högklassiga materialet på skivan, som har en aning Blasters-känsla över sig.
Wake Up - it's time to rock, manifesterar dessa svenskar och särskilt i Sarah, I'll Do My Best och Linda Lee
efterföljer de frasen, med mäktigt piano, svängigt munspel och elgitarr som utmärkande för för bandets ljudbild.
Rock This Joint gör vad den utlovar [rocks the joint] och ta till er budskapet när bandet brakar loss ordentligt i
bonuslåtar i form av livespåren Tore Up, Blisters, Stampen Boogie
för när bandet förstärks med med saxofonisterna Gustaf Hagelberg och Otto Gryting blir det om möjligt ännu rivigare.
Och om dessa koola katter från snöiga norden inte knockat dig fullständigt, så kommer du definitivt bli det av
gästsångerskan Karin Johansson med sina fantastiska versioner av Etta James It Hurts Me Too och Unkool hillbillies originalen You're The One och Dirty
. Hallå där - om du inte redan beställt denna pärla, så gå direkt till CDBaby eller RootsCD och beställ din exemplar med en gång! .....(SWA) RootsVille, Belgien
Tredje och mycket omfattande (18 spår, varav 3 live-låtar) albumet från den svenska gruppen med Anders Umegård sång, pno) Richard Andersson (sång, munspel) Stefan Asplund (gitarr) Mats Brobåck (trummor) Raimo Oxhammar (bas) och Karin Johansson (sång på 3 spår).
Jag har faktiskt inte hört de två första så jag har inte något att jämföra med. Hursomhelst, här ett suveränt urval av Rockin, Jumpin R&B (Just Your Fool, Rock This Joint),
Swamp blues (It Hurts Me Too), Boogie (Stampen Boogie), lite Tex (Blisters) och åtskilligt med Rock'n'roll (You're The One) eller Louisiansk
Jerry Lee Lewis stil (Dangling On A String, Another Day Another Lie, Evil Times, Tore Up) eller uppkäftig New Orleans (Sarah, Wake Up, I Aint Mad At You,
I'll Do My Best), vilka svänger på otroroligt bra inte minst tack vare Anders pianospel och bandets tajthet.
Man kan lungt säga att de sticker ut från dagens flora av rockabilly och hythm&blues, som annars har en tendens att alltid låta likadant, i stället spelar och de definierar
sin egen stil, men är lojala mot rötterna med många [olika] tolkningar och kompositioner. De sticker ut. [Högsta betyg] Le Cri De Coyote, Frankrike
Efter CD:n Right To Rumble (2003) Unkool and Proud (2005) kommer [här] den tredje CD:n från detta svenska band med det tämligen
missledande namnet The Unkool Hillbillies.
Detta band leverar nämligen hundra procent stentuff rock'n'roll. Det pumpande piano är hjärtat i
musiken och kompletteras med ett skitigt munspel och ett feta saxofoner, liksom elgitarr. Vi får höra 18 låtar, och upptäcker där 13 är nya, originalkompositioner.
Pianisten Anders Umegård och munspelaren Richard Andersson är frontpersoner, sköter sången och leverar låtar som snabba saxförstärkta pianorocklåten med Dangling On A String (öppningslåten och den näst bästa låten på CD:n) ,
dansant midtempo som Another Day, Another Lie, gitarrdrien rock som Wake Up och bluesigt munspel på Just Your Fool till Chuck Berry-klingande Linda Lee
(Stålflickan, alltså!) och mycket mer.
I sina två tidigare cd-skivor såg vi bara ett minus och det var avsaknaden av variation men nu kan vi kan se att bandet har övervinnunnit denna svaghet med besked, även om
de låtar som varierar mest är inte nödvändigtvis är de starkaste. Den melodiskt klingande I'll Do My Best och att spela Rock This Joint långsammar än originalet
är inte riktigt min stil.
Men å andra sidan finns det tillräckligt med "primitiv" råenergi i livespåret Tore Up så att det räcker och blir över. Hyllningen till Sleepy LaBeef [Hank Ballard]
är den avgjort bästa cover-låten på bandet och är hur bra som helst. CD:ns andra livespår är en mycket melodiskt klingande Blisters, en egen låt
som säkert skulle ha varit en hit om den spelats in på på 80-talet tack vare en smittande melodi och en fet saxofon.
Det tredje och sista livespåret är en utmärkt äkta boogie-woogie Stampen Boogie, döpt efter puben Stampen, där dd
e hör till husbanden.
Mot slutet av albumet får vi en käftsmäll och trevlig överraskning. Efter de manlinga sånginsatserna gör nu den svenska sångerskan Karin Johnsson
entré. Kärnana i bandet har tidigare producent ett album på svenska med sångerskan, ett album som spelats mycket i svensk radio.
Att de har nu bett henne gästsjunga är något jag mycket väl förstår. Den tjejen har ett fantastiskt bra röst! Hon gör en enastående och bluesig version av
It Hurts Me Too och även bluesiga Dirty är förbannat sexig, men min absoluta favorit (och även min favorit på hela albumet) är
den otroligt häftiga rocklåten You're The One. Jag älskar den rösten! Utan tvekan är detta bandets bästa album.
Ja, för utan tvekan är det coolt att vara unkool! Frans van Dongen, Boppin Around, Holland
Låt inte namnet på bandet vilseleda dig: detta band är allt annat än un-cool och deras musik handlar mer om New Orleans och Chicago än Grand Ole Opry.
Med det mäktiga pianospelet av Anders Umegård och den fantastiska bluesmunspelet av Richard Andersson (och bägge sjunger),
en stadig gitarr och en svängig rytmsektion och hela 18 låtar (13 exemplar) är detta albume en dunder-rökare från början till slut.
Det är en blandning av Chicago Blues (Little Walter's Just Your Fool) Jumpin 'blues med en touch av tidig ur-rock'n'roll (Rock This Joint),
Jerry Lee Lewis-piano (Dangling On A String, New Orleans rhythm'n'blues med mycket personlighet (Sarah), gammal hederlig boogie woogie (Stampen Boogie)
och vissa Blasters influenser (Wake Up, Evil Times). Ytterligare variation med tre låtar inspelade live (Tore Up, Blisters och Stampen Boogie)
och dessutom är gästsångerskan Karin Johansson med på tre låtar, däribland Elmore James It Hurts Me Too.
Efter denna mangling är frågan om vi inte ska byta unkool mot kool! JumpingFrom6to6.com
Unkool & Proud (2005)
Jajamänsan, de lyckas suveränt bra med återskapa Roy Brown-sväng och förhistorisk
rock'n'roll för 2000-talets publik. De levererar framgångsrikt med magisk gnista
och djävlar-anamma. Det vilda gitarrspelet kombineras med en hårdsvängande
rytmsektion, brölande saxofoner och ett hamrande piano. Och de olika sångarna
ser till att skivan låter fräsch rakt igenom. Men inte nog med den klockrena
musikaliska insatsen, det är något ännu viktigare som utmärker det här bandet: Musikerna
är ett med sin musik, och musiken är ett med dem. En andlig förening som överträffar
anspråkslösheten. Själ och hjärta som ger upphov till dans och glädjetjut.
Rockabilly Magazine, USA
Varför de kallar sig för 'unkool' förblir en gåta. De ser bra ut och låter synnerligen 'cool'.
Jump Blues energisk Swing blandad med en smula Teddy Boy Rock'n'Roll är vad det handlar om och de
skakar verkligen om med den här skivan. Roy Browns "Black Diamond" från Jump Blues traditionen,
några Rock'n'Roll- och Rockabillydoftande låtar som Gene Vincents "Hug Me Hold Me Rock Me" och
"Wear My Ring" samt en stenhård bluesig version av Carl Perkins "Matchbox" är låtar man känner igen.
Hälften av låtarna är skrivna av bandets pianopangande sångare Anders Umegård, munspelsvirtuosen och
sångaren Richard Andersson bidrar med den bluesiga "Dirty".
Den snabba pianorocklåten "Love Me If You Want" påminner mig om engelska pianorockaren Freddy Fingers Lee,
"It Hurt Me Too" är en trevlig av det lungnare slaget, "One Bad Stud" en cool rocklåt med saxofonen i centrum.
"Rap Is Crap" är den nya "I Hate The Disco", "throw away my radio" [ur låtens refräng] beskriver
precis hur många av oss känner. En utrmärkt CD. Blue Suede News, USA
Albumets titel är satt med lite självironi. För faktum är att det här gänget mera
lutar åt såväl cool som historisk koll. Håkan Landsberg tillhör de här grabbarna
som fattat precis hur viktig saxofonen är när man ska spela den här typen av
ur-rock´n roll. Dessutom gäller det att ha swing.
Något som hela den här ensemblén greppat med den äran.
I likhet med Gävles The Refreshments förefaller man ha gett sej själva den på att
sätta tillbaka epitetet "roll" när man talar om "rock".
Tittar man på de här grabbarnas förebilder så måste de ha välslitna exemplar av
plattor med Big Joe Turner, Smiley Lewis, Louis Prima och Larry Williams
hemma i skivhyllan.
Mycket av materialet på detta album är egenhändigt komponerat.
Dock med båda fötterna fast förankrade i den amerikanska 50-talsmyllan.
Men väljer man att göra en så obskyr klassiker ur Gene Vincents repertoar
som Hold Me, Hug Me, Rock Me. Gjord under Gene´s tredje inspelningssejour i
Nashville, oktober 1956. Då har man hyfsad koll i historieboken.
Det var dessutom länge sedan jag hörde en sådan djäkla bra cover
av Elmore James gamla klassiker, It Hurts Me Too.
Kör hårt grabbar, ni ligger definitivt i rätt spår. Det här gänget ska definitivt
inte bara upplevas på platta. I pubmiljö måste de vara gudabenådade.www.musiklandet.se
"Unkool and Proud!" är en rykande färsk CD med detta svenska band. Skivan innehåller fartfylld Rock'n'Roll,
svängig blues, swing, jive, boogie woogie och rockabilly. Bandet låter onekligten proffsigt och alla låtar
är utmärkt framförda. De framträdande instrumenten munspel, saxofon och piano är viktiga ingridienser för bandets
svängiga sound.
The Unkool Hillbillies gör sina egna rockiga versioner av rockabilly klassiker som "Matchbox", "Hold Me, Hug Me, Rock Me"
och en snabb version av "Wear My Ring". Roy Browns "Black Diamond" är en hårt svängande blues som passar perfekt i det här bandets sound.
"One Bad Stud", en annan häftig rocklåt, och "It Hurts Me Too", en lugnare blues, sjungs bägge av Richard Andersson,
som också spelar munspel. De 8 övriga låtarna är alla Unkool-original, företrädesvis författade av sångaren och
pianisten Anders Umegard. "Love Me If You Want" är det främsta exemplet på hans makalösa pianospel.
En riktigt bra CD, professionellt framförd med massor av variation. www.billybop.be, Belgien
The Unkool Hillbillies kommer här med sin andra CD inspelad i januari i år [2005] i Garaget studio i
Stockholm. Stilen är Jerry Lee Lewis influenser blandat i en meix av blues och rock'n'roll stadigt
förankrat i 1950-talet. Sju låtar är signerade Anders Umegård som är bandets kappellmästare och sångare/pianist.
övriga musiker är Richard Andersson (munspel/sång), Claes Carlberg (bas/sång), Jan sjöberg (elgitarr/sång),
Hakan Landsberg (sax) och Jasenko Kumric (trummor). Bandets musik beskrivs som unkool, och varför inte, det
svänger fint. American Music Magazine
Håll i er ordentligt, eller också rockar dessa svenska grabbar skjortan av er! Det här är bandets andra CD.
Den första, licensierades av Racous Records i april 2003. Den här skivan är inspelad under en
intensiv helg. Den musikalista lekfullheten och improvisationstalangerna hos det här bandet lyser igenom på
varje låt, men är speciellt tydlig på en den instrumentala "Rooster Shaking Boogie", en låt som faktiskt
spelades in av misstag under en kaffepaus.
Medan den förra CD'n var en bensprattlande och explosiv laddning med rock'n'roll, visar den här nya CD:n
en något bredare sida av bandet. Hälften av låtarna är skrivna av Anders Umegård och hälften är covers.
Det är suveräna glödheta rock- och rockabillylåtar, men det är också några blues- och rythm&bluesnummer,
och emellanåt kan man höra influenser från tidig surfmusik.
Det här bandet har figurerat flitigt i svensk radio och framstår som ett av de fräschaste och
originella bandet inom genren av idag. Deras främsta kännetecken är Anders intensiva pianospel, något som man
bara måste uppleva. Detta, tillsammans med Hakans ojämförliga saxofonspel, Jans virtuosiska
gitarrspel gör att det här bandet är synnerligen hörvärt. Black Cat Rockabilly, Holland
De har varit gäster tidigare i vår CD-spelare, men sedan dess har hälften
av musikerna bytts ut.
The Unkool Hillbillies menar att de inte spelar på välkänt
rock'n'rollmanér, men att dra slutsatsen att det är något helt nytt som vi
hör, är fel.
Dessa svenskar spelar på ett redan känt rock'n'rollmanér, men likväl klarar
de att lyfta musiken till en mer spännande nivå.
De märkliga hillbilliesarna, som spelar sin tydliga rock'n'roll, behärskar
ett fullständigt kompakt sound, som de klarar genom att använda en bred
instrumentering. Från gitarr och piano, till sax och munspel.
Musiken är enormt energisk och ibland mycket vildare än på den förra CD´n,
"Right To Rumble".
En stor del av deras rock'n'roll närmar sig Freddie "Fingers" Lee och
likasinnade. Det kan självklart skyllas på pianot. Lyssna bara till den egna
låten "You´re The One" (i denna upplaga med saxsolo), men också till den
överraskande Gene Vincent-covern "Hold Me, Hug Me, Rock Me", eller den
instrumentala "Rooster Shakin´ Boogie", som uppkom under en paus i
inspelningsstudion.
Dessa rock'n'rollmusiker....."svettas" hela tiden!
Då och då bromsar bandet litet, likväl fortsätter de att vara energiska
med lunkande "Dirty", eller en bluesig rock'n'roll som "It hurts Me Too".
Däremot har numret "One More Time" ett sådant högt tempo att den är slut
redan efter en och en halv minut.
I pressinformationen framhävs att albumet är ett av de mest
differentierade idag. Men för att kunna förtjäna det predikatet menar vi att
det ännu mera variation i albumet, trots den breda
instrumenteringen.
Det är dock endast en obetydlig "bock i kanten". Vi hävdar därför helt och fullt:
"Yep, this is what rock `n roll is all about"! Boppin Around, Holland
På sin andra platta så levererar The Unkool Hillbillies rockabilly kryddad med
en aningen blues. Nog för att jag gillar rockabilly men jag kan inget om
musiken, det har aldrig blivit tillfälle att fördjupa sig. Det man kan
konstatera och berömma är att plattan består av mestadels eget material av
hög klass och några väl valda coverlåtar, det är mest upptempo låtar och det
svänger duktigt. Extra beröm till pianisten och sångaren Anders Umegård och
då tänker jag framförallt på pianospelandet utan för den skull klaga på
sången.
Det mesta är bra på denna platta, det enda jag kan sakna är lite mer
livekänsla på ljudet, lite skitigare ljud hade jag inte tackat nej till.
Sedan bara måste jag nämna egna låten Rap Is Crap, mycket bra text och
jäkligt kul låt. Den låten gör att plattan bara måste rekommenderas. BluesBullen
även om albumets titel går i ironins tecken, visar bandet med "Unkool and Proud!" att man är en
hög musikalitet och explosivitet.
The Unkool Hillbillies har slagit igenom med sin egen
vision av rockabilly, svängig blues, jive boogie-woogie och gammal rock'n'roll. De följer
framgångsrikt 50-tals traditionen, och i deras tappning ges saxofon, munspel och piano
stort utrymme. Arrangemangen är lysande, och bandet framför låtarna på ett
spännande och njutbart sätt. Skivan innehåller 14 spår, varav 8 är egenproducerat material och övriga 6 är
covers. I mitt tycke visar bandet styrka i sina versioner klassiker, "Matchbox" och "Wear My Ring", som ges nya
dimensioner.
Dessa svenskar är erfarna och väl samspelta, hela skivan är njutbar och dansbar...Barkiada Magazine, Belgrad
Right To Rumble (2003)
BlackCat Rockabilly
Tung Rock'n'Roll med ett mäktigt piano och inslag av munspel. The Unkool Hillbillies rockar
verkligen till det på 'Right To Rumble' med åtskilliga fantastiska egna
kompositioner blandat med väl genomförda covers som Hank Ballard/Sleepy LaBeef's 'Tore Up' och
Roy Halls' 'Digging The Boogie. Den här [skivan] rockar för enormt, och de som gillar rotmusik och
Piano Rock'n'Roll kommer att älska den! Racuous Records, England
Rock'n'roll i 50-tals stil. Unkool Hillbillies framstår alltmer som ett av de friskare och
personligare banden i geren i Sverige idag.
Anders Umegårds pianolir är en starkt bidragande orsak men även resten av bandet harden rätta känslan. Rytmsektionen,
med ståbas och trummor, kan verkligen få det att svänga. Gitarrliret är lagom rått. De flesta spåren är skrivna av Umegård men de
blandar också in några väl valda covers. Country Rockspecialisten.
Ny CD med The Unkool Hillbillies, jag säger bara WOW
Den som sitter still när Häxmästaren på piano (läs Anders Umegård) och
hans grabbar sätter fart, bör nog göra en läkarundersökning snarast. Du som ännu inte hört det
här gänget spela, bör slå en signal till Anders och beställa den här CD:n omgående.
Vad väntar du på, har du inte ring än? Javisst ja, telefonumret är 070-208 09 28 eller skicka ett
E-mail: toe_tappin@hotmail.com. Det finns en låt på den här CDn som bara den är värd CDns hela pris. Vilken rysarlåt för en gammal diggare av ärlig och härlig
rock-countrymusik.
Det här är en så kallad "Qrrerepeat". En sådan bör ligga från 120 och till runt 200 [i tempo], just den här låten på 165 inklusive 23 i
inspel.
Låten jag pratar om heter "Blisters" och den här låten kommer att bli
svårslagen i årets flora av låtar på nya CDs.
Andra mycket bra låtar är "Hillybilly Party", "Right To Rumble", "Don't Get Me Wrong", "Regal Boogie" och "Mama Don't Allow".
Det är bara att hoppas att Anders och de andra grabbarna finns på något ställe som vi dyker ner på i sommar.
River Post
De
rockiga The Unkool Hillbillies gjort sig kända för att baka ihop en mustig
rock'n'roll kryddad med rythm&blues och rockabilly. Karaktäristiskt för
soundet och bandets kärna är Anders Umegårds klinkande piano. Nu har man
tagit med munspel och dragspel och den mustiga anrättningen fulländad. Bandet
lyckas väl såväl med egna som med andras låtar. Man lyckas till och med att
sparka nytt liv i den eljest söndergnagda Hank Ballards "Tore Up". Av
de egna fartiga låtarna märks främst den riviga munspelslåten 1-2-3-4
och Jerry Lee Lewis-klassiga Hillbilly Party. Big Beat, Finland (sv. övers. Matti
Paalomäki)
The Unkool Hillbillies är ett svenskt band som det svänger riktigt bra om.
De har tidigare medverkat på Yodlers "Washboard Wilma & The Unkool Hillbillies".
Deras egna inslag på denna skiva [A Home In Montana] gjorde ett gott intryck på mig.
Här kommer de nu med en helt egen skiva och är utökade till sex man.
Pianisten och vokalisten Anders Umegård bidrar med hela sju av skivans tolv låtar.
Bäst av det egna materialet är Don't Get Me Wrong med pianoinledning à la Jerry Lee Lewis'
version av Down The Line samt 1-2-3-4 och Hillybilly Party. Claes Carlberg står för det
vokala i Dig That Boogie och Regal Boogie. I Mama Don't Allow tar Anders Umegård fram
dragspelet och det kunde han ha gjort i fler låtar. Tore Up görs i en mycket snabb version.
En fartfylld CD med utmärkt gitarr och pianospel, men med ganska kort speltid.Jefferson Bluesmag
Förut har de [The Unkool Hillbillies medverkan i andra CD-projekt] gjort utflykter i
ragtime, hillbilly och andra former av rotmusik, men nu handlar det om pumpande
rock'n'roll, rock'n'roll och ingenting annat än rock'n'roll. Kvintetten gör
musik med ett fylligt, massivt sound. Ett brett spektra av musikinstrument
florerar: gitarr, ståbas (varvat med elbas), trummor, piano, munspel och
dragspel. Här kan man höra allt, det är bara blåsinstrument som saknas.
Därmed är det emellertid inte ett onödigt varierat album, alla låtar är i
ungefär i samma stil. Variationen i musikinstrument är bara en krydda i den
massiva ljudbilden.
Pianot fyller ut en stor del av ljudbilden. Munspelet och dragspelet dyker bara
upp sporadiskt, men fortfarande som en del i helheten. De flesta låtarna är
egna kompositioner. Låten 1-2-3-4 är fantastiskt bra, och här hörs det råa
munspelet i all dess läckra råstyrka.
Mama Don't Allow ger oss en behaglig cajun, tack var dragspelet. Bara två
nummer låter lite annorlunda jämfört med de övriga. Dig That Boogie (Roy
Hall) och Hey Little Girl (Billy Emerson) är lite lugnare, men fullt i klass
med de övriga materialet. För övrigt rockar det enormt, om det nu är Hank
Ballards Tore Up eller deras egna Right To Rumble. Det är också enda svagheten
på den här skivan. Alla låtar går i ungefär samma stil. Men det är förmodligen
också avsikten, så vi avslutar som vi började: pumpande rock'n'roll, rock'n'roll och
ännu mera rock'n'roll är vad vi får höra.
Boppin Around, Holland
(sv. övers. D. van der Pol)
Inte helt lätt att placera soundet i någon
vanlig fålla, men visst är det mycket 50-tal över det hela. Det känns som en
egen blandning av blues, hillbilly, rock m.m. Ibland kan dom låta som en
hillbillygrupp från tidigt 50-tal och ibland känns det betydligt modernare. I
"Play On More" har dom till och med vävt in svensk polskedans i det
hela!
Instrumentalt alltså piano samt bas, trummor, elgitarr, munspel och en aning
dragspel. Dom säger att dom i första hand är ett liveband med rolig musik och
att se den här gruppen måste vara en svettig historia för det är full fart
rakt igenom.
Något för partyt kanske! Kountry Korral
The Unkool Hillbillies har sina rötter i Uppsala i Sverige och är sex
grabbar som definitivt vet hur de skall få folk att stampa takten. Bandet är
representerat med några låtar på ett halvdussin samlingsskivor runtomkring
och Right To Rumble! är bandets debutalbum. Skivan innehåller tolv låtar,
varav pianomästaren Anders Umegård har signerat sju, och resten är
coverlåtar.
The Unkool Hillbillies spelar boogie-woogie rock'n'roll i 50-tals stil med
inslag av rockabilly. Emellanåt tuff gitarr men som ofta drunknar i ljudbilden
[så kan det gå om man kopplar båda högtalarna till stereon på samma kanal -
denna CD är inspelad i stereo; övers. anm.] Med hörlurar kommer gitarren
emellertid till sin rätt och vi serveras en halvtimme av sprudlande
rock'n'roll. Här är också ståbas, trummor, piano, munspel och dragspel, men
det är pianot som dominerar. Det svänger bra hela vägen, och låtarna flyger
fram i högt tempo. ROCK Magazine, Norge
Om 'Pause'n'Rewind' (köpinformation)
Om 'EVIL TIMES' (köpinformation)
Om 'Unkool and Proud!' (slutsåld)
Om 'Right To Rumble' (slutsåld)